torsdag 6 september 2012

Kärt återseende


I går när jag var i bodan och letade efter något i en kartong så hittade jag min kära gamla nallar som jag hade när jag var liten . Trodde att jag slängt bort dom för länge sen och har ångrat det .
Men där dök dom upp och jag blev så glad . Luktade på dom och tänk att jag minns lukten och att den satt kvar .
Har tidigare sett bilder på en liknande gul nalle hos Maggan med bloggen Vindsromantik och kom då ihåg mina egna . Men trodde alltså att de inte fanns kvar .


Min dotter Sara kunde inte förstå min lycka över mina gamla nallar när jag lite tårögd visade dom för henne . Tror inte Peter delade min glädje heller . Men jag vet att några av mina läsare förstår mig ;)
Nu för tiden har ju barnen massvis med mjukisdjur så dom kanske aldrig kommer ha såna känslor för sina gamla nallar .


Nu pryder dom sin plats på hyllan i gästrummet tillsammans med mina första skor . Dom har fått varsin fin slips av spetsband .
Tänk att dom är ca 50 år !


Det var det här jag letade efter i bodan . Gamla babylakan och örngott med fin spetskant som jag tänkte använda . Tänkte ha en eller två små kuddar i korgstolen . Lakanet vet jag inte ännu vad jag ska göra av det . Men kommer säkert på något .
Det är också gamla sen jag var liten . Står mina initialer broderade i vitt  : M S  ( ja det är ju inte mina initialer nu som gift )

10 kommentarer:

  1. Vad roligt att du hade kvar nallarna. De är nog värdefulla för dig. Mamma sydde gardin åt mig till toaletten, med mina initialer på, som jag hade haft när jag va liten. Det blev så fint.
    Ha en bra helg kram

    SvaraRadera
  2. Vilket fynd och vilken nostalgi. Förstår att det blev ett kärt återseende :)
    Kram

    SvaraRadera
  3. Åh men nallar alltså :) De är ju underbart med gamla nallar. Tänk så mycket de varit med om, lyssnat och tröstat. Och blivit nerklämda i dockvagnar och andra fordon kanske. Jag har mina kvar också. Men jag tror du har rätt att barnen idag har så många att det blir nog inte samma betydelse som då. Fast min dotter har flera favoriter som jag tror kommer att hänga med för evigt. Hoppas jag faktiskt.

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
  4. åh :) hittade du dina gamla nallar :) vad roligt, mina är dock borta för länge sedan, vad synd :( jag har ju två dockor kvar men egentligen var jag ingen docklekande flicka, så mina nallar betydde mer för mig än dockorna gjorde
    Sv: jodå, kolme är tre och pikku är liten :) se där, du kan ju lite finska
    kramar

    SvaraRadera
  5. Förstår att du blev glad att se dina kära nalle vänner :)
    Ha en fin kväll!
    Kramen vännen♥

    SvaraRadera
  6. Jag har kvar både min & makens nalle & båda är gula.... Min minn jag hette Nasse :-)

    Kul att du hittade dem igen :-)

    Svar: Tänk att Ludde är lika knäpp som Zingo när det gäller maten... :-)

    Ha en fin kväll!
    Kram

    SvaraRadera
  7. Hej Maria
    Vad fina nallar, och hela två stycken.
    Jag har inte mycket kvar från min barndom. En docka och dock- servisen.
    Nallen hittade jag bland min mans saker, jag blev gladare än han.
    Kram Maggan

    SvaraRadera
  8. Sv: tack för att du berättade om det nya betyssystemet, nu får alla tänka om, vad svårt det är när det ska ändras och ändras
    en fin fredag önskar jag dig
    kramar vännen

    SvaraRadera
  9. Mm så fina de sitter på hyllan med små skorna! Kul med minnen, förstår dig så väl ;)
    Fredags kramar Sussi

    SvaraRadera
  10. Förstår så väl känslan du fick när du hittade nallarna, glädje blandat med nostalgi. Men det förstår nog inte ungdomen idag och karlar vet vi ju kommer från en annan planet;))
    Hoppas du har en värkfri fredag och får en härlig helg!!
    Stor kram♥

    SvaraRadera